”Vi har inte talat med varann på nästan tio år. Så sitter vi nu här och delar en flaska vin och ingenting kan kännas mer overkligt naturligt. Och jag vet att om jag inte försöker vinna dig nu så kommer jag att ångra mig resten av livet. Jag har ju slarvat bort dig en gång tidigare.
Ditt sätt att lyssna, dina raka ord, din skönhet, din intelligens och din okomplicerade charm går inte att försvara sig emot. Jag vill inte försvara mig. Jag vill bara få vara den som får uppleva detta dagligen. I dig är jag kär och jag önskar att jag kan övertyga dig om att jag är den du helst vill bli dränkt i kärlek av.
Jag får för mig att du är skapt åt mig.”
Banken, där jag sedan länge hyr ett värdefack, ska flytta. Alla som har koll på sina passerkort och nycklar ska komma och tömma sina fack i god tid. Vi andra får pröjsa en kille som borrar upp låset medan man tittar på.
Jag tar med mig lådan från valvet och sätter mig på Espresso House. Eftersom jag inte haft koll på nycklarna på minst fem år, är det lite spännande att öppna den. Det finns nästan inget av ekonomiskt värde i. Mer sånt jag absolut inte vill mista i en brand; gamla negativ och foton, filmer, adoptionspapper, brev, lappar och minnessaker.
Och jag hittar ett fyra sidor långt handskrivet brev, ett fantastiskt kärleksbrev som jag har sparat enbart för att det är ett fantastiskt kärleksbrev, ljuvligt formulerat; ”Jag drömmer om hur vi flyttar vår bokhylla tillsammans.”
Men det som hände mellan ovan nämnda möte när det delades en flaska vin, och att brevet nådde mig, var att Niklas dök upp på arenan. Då blev allt annat ointressant så det blev aldrig någon bokhylla flyttad för brevskrivaren och mig.
Fast jag känner när jag läser det, att här är en man som verkligen tror på kärlek, på att det finns en perfect match för alla och att man måste ta chansen när man hittar den. Precis som jag själv alltid trott.
Det var bröllop i helgen. Lite speciellt, för jag har aldrig tidigare träffat varken bruden eller brudgummen. (Niklas däremot har känt brudgummen genom jobbet i många år. Vi är inga wedding crashers.) När vi sitter där i Göteborgs domkyrka och väntar på brudparets entré så tänker jag att hoppas de hinner och orkar njuta av dagen, insatsen har varit stor för att uppnå en festnivå jag sällan upplevt och då har jag varit på mååånga bröllop. Inte minsta snytnäsduk har lämnats åt slumpen och allt är liksom perfekt, till och med vädret är 23 grader och vindstilla fastän det är Göteborg. Sen tänker jag att det suger att ha randiga fötter av de högklackade sandaletterna redan innan vigseln börjat.
Det är inte en ingångsmarsch utan två. Först kommer brudgummen. Nä förresten, först kommer en grym saxofonist. Sen kommer Christofer med sonen bredvid. Christofer är jättesnygg i ljus kostym och jesusfrisyr och ser lite svimfärdig ut. Efter dem följer ett koppel av tärnor i ljuvliga klänningar och blomster som får prinsessan Sofias brudbukett att likna en ruska vitsippor. Sist kommer bruden och Camilla är så vacker som man bara är när man är trettio och tokkär.
Det har lagts mycket krut på musiken (vilket gjorde dagen och natten till en outstanding upplevelse för alla oss gäster) och vigseln fylls av ord och toner som berör långt in i hjärtat. För kärlekens skull i gospelkörversion får alla stela svennar att resa sig upp och dansa med. Och mitt i allt detta, bland alla främlingar, framgår något med solklar tydlighet: Här finns det kärlek. Det är inte bara festattribut och upplevelseevent, eller ett praktiskt arrangemang nu när vi ändå lever ihop. Det är kärlek och glädje på riktigt för Christofer och Camilla och det är så tydligt att det nästan går att ta på. En förmån är det, att få dela detta. Smittsamt liksom.
Det blev kärlek på riktigt för min fantastiske brevskrivare också. Varje gång jag ser på facebook hur innerligt han verkar älska sin fina fru så blir jag varm i hjärtat. Den som har så mycket kärlek förtjänar att få detsamma tillbaka.
PS. ”Okomplicerad charm” – I like. Det var då det.
Mer tankar om bröllop och äktenskap hittar du i blogginlägget Vad är det för mening med att gifta sig?
