Del 1 – Botten
Del 2 – Jenny
Så här kunde det gå till, en vanlig dag. Innan.
Jag är på väg till jobbet och jag kör jättefort, oavsett om det är bråttom eller inte. Men det är det nästan alltid. Jag skalar en banan samtidigt som jag kör, och under tiden jag skalar och kör läser jag sms och bläddrar mellan radiokanalerna. Det är en konst att komma undan reklamen, man måste byta kanal hela tiden, men jag kämpar på. Ibland kommer det en bra låt, ändå bläddrar jag vidare för det finns kanske en ännu bättre låt på någon annan kanal.
Framför mig kör folk i sjuttio på sjuttiovägen. Jag avskyr dessa trafikens mallgrodor som sniglar runt och skryter med sina avslappnande liv. Men det går inte att köra om ute på landsvägen, alla ska till samma arbetsplats och det är bara att inrätta sig i ledet.
Sen springer jag i korridoren för att inte fastna i något onödigt godmorgonprat. Mitt kontor är längst bort och det betyder att jag måste gå förbi min chef och känna mig dum för att jag är sen, fastän hon inte bryr sig ett dugg om vilka timmar och minutrar jag arbetar så länge jag levererar.
På min skärm är massor av fönster uppe, det är halvskrivna mail och opublicerade nyheter och jag öppnar power point och minns inte varför. Jag ringer någon och under tiden signalerna går fram blir jag lite stressad för jag har glömt vem jag ringer till och varför. I köket skrattar de på kaffepausen och jag stänger dörren till alla glada. Jag har inte tid med glädje, jag har massor att göra. I över tre timmar är jag kissnödig men när jag väl tar mig tid kissar jag bara hälften, sju sekunder kissning får räcka för jag är sen till något möte.
Jag lämnar jobbet utan att ha avslutat en enda arbetsuppgift ordentligt på hela dagen och kör för fort till dagis, och ändå kommer jag för sent eftersom jag fick infallet att göra ett ärende på de fyra minuter jag hade som marginal.
Hemma börjar nästa arbetspass direkt för jag ska iväg på kvällen och coola ner mig med ett hotyoga-pass. Jag äter för nära inpå passet och maten sitter som bara halvvägs ner i magen när jag sladdar in vid yogastället och landar på mattan i samma sekund som det börjar.
Det finns inget som får hjärnan att gå igång som uppmaningen Släpp alla tankar. Moahaha. Vi kör i 75 minuter och hjärnan jobbar stenhårt medan svetten lackar i värmen, och jag är arg och missnöjd för jag är helt ny på yoga och ändå är jag inte bäst, alltså är jag sämst eller typ värdelös och yoga är skit.
Jag duschar jättefort och undrar varför. För innan jag åkte sa maken Ha det riktigt lugnt och skönt nu och hitta på något efter om du vill, det är ingen tid att passa här och han menade antagligen varenda ord. Men jag har ett stressfilter i örat som omvandlar orden till Åk du bara men glöm inte att här finns arton tvättmaskiner som väntar på dig och förresten har jag tagit mer än min hälft den senaste tiden så det är bäst du skyndar dig hem och löser av mig.
Det går att multitaska när man läser saga för sina barn, hjärnan är jättefiffig. Den kan dela upp sig så att halva hjärnan registrerar texten och låter munnen babbla ut den helt korrekt, medan andra hälften sysslar med helt andra saker. Och efteråt har du ingen aning om vad du läst, men saga blev det i alla fall.
Jag ligger vaken i över fyra timmar efter att jag lagt mig och svetten står på som en kran efter hotyogan fastän jag duschat kallt. När jag äntligen somnat vaknar jag flera gånger och fryser. Jag måste gå upp och byta lakan och t-shirt för jag är totalt genomblöt och hade det inte varit mitt i natten hade jag fönat håret som är helt vått. Och det är bråttom att somna för snart måste jag gå upp, och jag måste sova så jag orkar skynda mig.
På helgen tar syrran och jag tåget till Stockholm för svägerskans möhippa. Vi pratar om att jag är stressad och jag snäser åt hennes förslag till lösningar, jag har inte tid med krångliga förändringar nu när jag är så upptagen. Sen har vi roligt och kör klättervägg och jag klättrar mycket bättre än jag trodde att jag kunde, alltså är klättring kul och jag är jättenöjd.
På kvällen är det middag och alla är glada och lättsamma och plötsligt känner jag att måste ha åkt på magsjuka, jag mår jätteilla fastän jag inte druckit mer än något enstaka glas vin. Jag bestämmer mig för att ignorera kroppen och bita ihop. Fast det går inte riktigt, allt snurrar och jag kan inte andas ordentligt. Jag lånar en säng och ligger i mörkret och försöker skärpa mig men till slut orkar jag inte, jag måste bort från fest och förväntningar. I taxin till min bästa vän sitter jag och grinar hela vägen. Stockholms taxichaufförer är luttrade, det har grinat många tjejer i deras bilar och det ställs inga frågor.
Sandra har lägenheten full av gäster när jag ringer på mycket tidigare än jag sagt. Jag har helt glömt att jag på grund av möhippan tackat nej till hennes glöggparty. Jag fastnar i hallen, oförmögen att hälsa på min bästa väns vänner, jag bara gråter utan att veta varför och har jätteont i magen, det går nästan inte att stå upprätt. Sandra struntar i sina gäster, stoppar ner mig i dotterns tomma säng, ger mig te och pratar tills jag somnar med sminket nere vid hakan. Fast när alla glöggästerna gått hem och Sandra lagt sig vaknar jag och kan inte somna om igen för sängen gungar jättekonstigt och jag tänker
Ska det vara så här
