Jag är en ovanligt kall person. Jag fryser jämt. Ibland händer det, när jag fryser, att någon erbjuder mig sin jacka. Denna någon är nästan aldrig en kvinna, och just därför har grejen att omtänksamt låna ut lite värme blivit något som jag uppfattar som manligt.
Ungefär så ologiskt är det med manligt och kvinnligt, som jag reflekterat över de senaste dagarna.
Nu är jag ju en inbiten heterotjej, och kanske därför har jag funderat mer över manlighet. Jag ställde frågan om vad som är manligt bland mina facebookvänner. Det blev en konstig lista av svar som kom in: Backa med släp (för övrigt något jag är grym på). Grilla. Stå upp och kissa. Laga grejer. Köra för fort (jag kanske är lite manlig i alla fall). Vägra fråga om vägen. Hålla upp dörren. Lyssna på Dire Straits och Lundell (japp, jag är manlig). Det kom också en lång radda av allmänna tillkortakommanden som är vanliga hos män.
Jag vill gärna låta begreppet manligt ha en positiv innebörd. Själv tänker jag på den där doften av en härlig after shave som smyger förbi när man hej-kramar någon, den som får tankarna att fladdra iväg lite. Jag tänker på någon som utstrålar att det spelar ingen roll hur hårt det blåser, den här mannen står stabilt. Jag tänker på någon som tar hand om sig och sin hälsa och inte gubbar till sig. Som vågar lära sig något nytt av en kvinna. Som kan golva mig med en grymt smart kommentar.
Jag tänker på någon som tar ansvar i sin familj, tar sin del av trist okreddigt hushållsarbete och pratar fint om sin fru fastän hon inte hör. Jag tänker på papporna som hämtar och lämnar och lyssnar och badar och packar gympapåsar, som vet vad ungarna har för skostorlek och som tar dem till biblioteket och läser Mamma Mu. Jag tänker på någon som vågar säga att Jag håller inte alls med dig om dina sexistiska/rasistiska åsikter, vad är det för skit du säger? På någon som vet hur ett dansgolv ska användas. OCH en borrmaskin. På den hjälpsamme mannen, han som svarar Jag kommer och fixar så du slipper frysa när jag kört in i en snödriva. Och på mannen som går upp och kollar vad det är för konstiga ljud i hallen när jag själv vill gömma mig under sängen.
Manlighet för mig alltså: styrka, kapacitet, oräddhet och självförtroende. Att strunta i den mossiga manliga normen. Och att rucka på sin egen bekvämlighet till förmån för någon annans.
Men alla dessa egenskaper tycker jag också är extremt kvinnliga. Styrka, kapacitet, oräddhet och självförtroende. Att strunta i den mossiga kvinnliga normen. Och är det något som är själva definitionen av vad som är typiskt kvinnligt beteende, så är det att rucka på sina egna behov till förmån för någon annans.
Jag släppte ner mina funderingar på fikabordet på jobbet. Och när vi kokade ner det, kom vi fram till att de positiva egenskaper som vi av tradition tycker är manliga, är bra egenskaper hos alla människor. Och de trista saker som män generellt oftare gör än kvinnor – som att ta till våld, utöva makt och ta plats – borde inte kallas manligt. Det borde kallas ett allmänt skitbeteende.
Manligt är istället det vi uppskattar hos en man, som oftare förekommer hos män än hos kvinnor, och som gör att vi uppfattar honom som attraktiv. Och då, hur simpelt det än känns, landade vi på de yttre attributen.
Själv är jag svag för långa män med grym hållning – det hjälper inte med två meter eller massor av muskler om man hänger som en huggorm. Väldigt ytligt, jajamen. Någon gick igång på skägg , en annan på män som manövrerar bilen med bara handflatan på ratten.
Ibland önskar jag att alla de fantastiska män jag känner hade brytt sig mer om att använda sitt ärvda oförtjänta maktövertag till att jämna ut orättvisor. Att det hade varit viktigt för dem att kvinnor och flickor ska ha samma möjligheter, rättigheter, makt och trygghet som de själva har. Att de slutar hävda att denna orättvisa inte finns.
Men vem är jag att kasta sten, jag sitter ju i glashuset själv. Jag tillhör den lilla procent i världen som lever i konstant välfärd och frihet. Och lika lite som männen generellt kämpar för ökad jämställdhet och minskat våld i världen, lika lite skillnad gör jag själv. Det är en futtig del av min välfärd som jag skänker bort till de som behöver den bättre, och en ännu futtigare del av min tid.
Vi kanske alla ska ta ett krafttag. Eller i alla fall ett myrsteg, till att vara en bättre – just det – människa.
Bilden: Jag lät Zlatan illustrera manlighet. Vad är det då med Zlatan som gör honom manlig? Är det makt, styrka, pengar, begåvning eller attityd? Nope. Lång man med schysst hållning. Unbeatable.
Bilden är tagen från www.wfp.org/805millionnames – FN:s livsmedelsprograms kampanj i samarbete med Zlatan, i syfte att utrota hunger i världen. (Och manligare än så blir det inte.)
