Är ni lediga, vänner? Eller har ni semester?
Just nu finns det inget fulare och mindre PK än semesterstress. Ve den usla människa som inte kan koppla av och bara njuta under semestern. Vi är ju världens mest lediga folk. Vi har massor av fritid och semester och många av oss är fria att göra vad vi har lust med den.
Jag bor i den mest fantastiska sommarstad och att åka härifrån under sommaren är hålihuvet. Jag älskar Varberg. Jag gillar turisterna, surfarna och skatarna och boråsarna och spagästerna och campingtrollen och konsertbesökarna och allihop. Jag gillar den ljuvliga miljön; stränderna och stan och de tröttsamma måsarna som ständigt gapar. Jag gillar det opålitliga nattlivet och det dito vädret. Jag gillar de svårflörtade varbergarna som är så kreativa och stolta, och jag är glad att stan bubblar av alla event och härligheter som pågår under sommaren.
Här finns kort sagt allt. Ledig är man också.
Jag gör inget viktigt under semestern. Jag plockar ur diskmaskiner, steker fiskpinnar, tar med ungarna och badar och ser till att de får träffa lite kompisar och kusiner. Jag träffar en och annan kompis själv, kör några tvättmaskiner (det var en kraftig underdrift förresten), tar ett glas vin med maken på kvällskvisten när han kommer från jobbet. Jag låter ungarna gå och lägga sig med kolsvarta fötter och tar ut och in dynorna varenda dag. Jag ignorerar högarna från påbörjade men avstannade projekt. Jag gör granola och smörjer in solkräm och spelar minigolf, äter för mycket glass, fixar utflykter, köksbordspratar med barnen utan att stressa iväg, tränar lite ostrukturerat och en och annan dansnatt har också hunnits med. Jag plockar till och med blåbär, men bara när sonen ber om det, det är absolut inget duktighetstvång.
För man ska inte var för duktig och stressa till det med en massa måsten. Nejnej. Man ska chilla och vara mysig och inte ha panik över att dagarna rullar och när ska man hinna bli solbränd/städa garderoben/träffa alla stockholmsvänner/läsa/vaxa benen/beställa tid för service på bilen och allt det där man inte hinner under året.
På mitt jobb har vi, som på alla arbetsplatser, en terminologi som inte förekommer någon annanstans än inom branschen. Ett utmärkt sådant eget hittepåord vi använder är ”felfungera”. Det betyder att något i anläggningen fungerar, men inte som det ska. Sån är jag just nu, mitt i sommaren. Felfungerande. Jag fungerar, men inte riktigt som jag ska. Det känns som om det är bråttom någonstans, som om jag gör fel saker eller inte vet riktigt vad jag håller på med.
Och innan mindfulnesskören stämmer upp – jag vet att det är detta som ÄR själva Någonstans. Det här är livet, och det pågår nu. I know. Jag ÄR här. Jag uppskattar, njuter och deltar. Jag märker de små magiska stunderna som uppstår i vardagen och jag är tacksam över dem.
Men snart är det dags för inför-hösten-power, och det älskar jag mer än sommaren. Nystart och nykraft och nytänk. Då börjar jag fungera igen.
Allt har sin tid. Jag målar tånaglarna så länge. Very PK.
Bilden: Supersköna festivalen Hallifornia har just avslutats i stan. Bild från www.facebook.se/hallifornia.
