Del 1 – Botten (läs gärna del 1 först)
Del 2 – Jenny
A scorpion wants to cross a river, but he can’t swim. He goes to the frog, who can, and asks for a ride.
Frog says “If I give you a ride on my back, you’ll go and sting me.”
Scorpion replies “It would not be in my interest to sting you, since as I’ll be on your back we both would drown.”
Frog thinks about this logic for a while and accepts the deal. Takes the scorpion on his back. Braves the waters. Halfway over he feels a burning spear in his side and realizes the scorpion has stung him after all. And as they both sink beneath the waves the frog cries out:
“Why did you sting me Mr Scorpion, for now we both will drown?”
Scorpion replies “I can’t help it. It’s in my nature.”
Berättat av Jody (Forest Whitaker) i filmen The crying game, 1992
– It´s in my nature, säger jag till Jenny, i ett försök förklara mig. Jag bara är sån här. Ocool liksom.
– Blaj, säger Jenny.
Eller kanske inte, hon har ett välvårdat språk. Men det är ungefär det hon menar.
Jenny är KBT-terapeut och den som får uppdraget att hjälpa mig på banan igen efter incidenten med cyklisten och det allmänna haveriet i livet.
– Du kan börja med att andas, säger Jenny. Sitt still fem minuter, två gånger om dagen, och bara andas.
Jag går hem med min läxa. Men den är omöjlig. Det finns inte en chans att jag kan sitta fem minuter i sträck och göra inget, det bara kryper i mig av stress .
– Du gör visst något, säger Jenny när jag kommer tillbaka med mitt misslyckande. Du andas. Börja med tre minuter istället. Det är klart att du inte kan direkt, du har ju aldrig tränat.
Det här är den första av tusen saker jag lär mig hos Jenny. Vill man bli bra på något, måste man träna. (Något jag försöker komma ihåg i löpningen, men det är overkligt lätt att glömma av.)
Vi jobbar vidare. Jag berättar för Jenny om mitt beslut att byta till ett aktivt liv. Hård fysisk träning kan få en att sova bättre, det säger alla. Jag berättar om planen (träna fyra gånger i veckan enligt PT-schema) och målen (springa milen, hälen i golvet i hunden, dubbla vikten på alla maskiner, väga 60 kg).
Jenny ser skeptisk ut.
– Det är mycket Borde och Måste nu. Varför genast skapa kamp, tävling, krav och prestation? Kan du inte bara träna och må bra först?
– It´s in my nature, säger jag.
– Du menar att du alltid har varit sån, säger Jenny. Hittills.
Sen får jag läxan att göra saker utan att värdera resultatet. Bara uppleva något alltså.
– Vadå uppleva, säger jag. Jag värderar inte alls allting!
– Gå en sväng på stan och prova. Bara se dig omkring och ta in vad du ser utan att värdera om det är bra eller dåligt.
Jag går på stan. Vad kallt det är, jag hatar att frysa. Snygg klänning i skyltfönstret. Den skulle jag vara fin i. Eller kanske inte. Jag har ju fula ben. Lite trist grön ton ändå kanske. Och konstig skyltdocka. Taskig belysning. Hjälp, är det jag som syns i spegelbilden. Vad gammal jag ser ut. Nä nu är det bråttom. Jag borde hämta ungarna. Jag är en dålig mamma som går här och dräller istället för att hämta ungarna. Oj där kommer ju hon, hon pratar jämt om sjukdomar, jag avskyr sjukdomsprat. Men hjälp vad hemsk jag är, min egoistiska idiot. Hej på dig, sjukdom och krämpor blablabla. Mein Gott vad trist. Just det, jag skulle ju skynda mig. Nu är jag stressad igen. Jag är alltid stressad. Jag är en usel människa. Jag måste verkligen bättra mig. Men stanna då din tjocka BMW-gubbe, det här är ju ett övergångsställe. En glass vore gott. Nä just det, glass är dåligt. Jag är dålig. Jag måste sluta vilja ha glass jämt. Det är verkligen skitkallt nu.
– Hur gick det? frågar Jenny nästa gång vi ses.
– Det finns förbättringspotential, säger jag.
Sen pratar vi om att vara sin egen hårdaste kritiker, men att inte kunna hantera kritik från andra. Att allting är en prestation som går bra eller dåligt. Och att det kanske är detta som skapar stressen som äter upp mitt liv.
Men mest pratar vi om att tankar inte är fakta. Här är vad jag lärt mig, om man kokar ner det:
Att jag tänker att jag är misslyckad, betyder inte att jag är det.
Att jag tror att folk tycker att jag är otillräcklig, betyder varken att de tycker så, eller att jag är det.
Det är bara mina tankar. Och tankar går att ändra, precis som alla mina vanor. Det är bara att träna, och träning funkar om man bara orkar göra jobbet.
It´s not in my nature.
Min fina Jenny. Numera är vi ”bara” vänner. Jag vill också förtydliga att allt Jenny säger i texten ovan är taget från mitt minne och min tolkning – inga exakta citat alltså.
